.

dag 30 - Ett sista ögonblick

Jag kommer ihåg sista gången jag såg Ingrid vid liv. Vi var vid hospis, det är ett sepceillet sjukhus där man ligger när man är döende. Vi var iallafall där, jag och pappa. Och hon låg där i sängen, jättesmal, men med svullen mage eftersom cancern hade tagit över hennes lever och kropp.

Vi grät, jättemycket. Och jag kunde inget göra. Du kunde knappt prata utan andades jättetungt och i varje mening var du tvungen att staka dig fram, och andas mellan varje ord. Det var en hemsk upplevelse, som sen skulle upprepas med vikke.

Jag sa att jag älskade dig, och du sa att du älskade mig tillbaka..
det var mitt sista ögonblick av dig i livet.

rest in peace

Vila i frid <3