.

I mitt sagoland tar du mig i hand igen, inga fler bråk och gråt, där är vi sams igen.

När jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte. Jag tänker på den dan du stack, för mig, det bara fanns inte. Varför kan jag inte bara ta och glömma dig ?
varför kommer du tillbaks i mina drömmar ?

Hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig ? Kan inte släppa dig, det enda som jag tänker är att en gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm.
Vi var en enhet, vi var singular.
Förenades på en vinterdag, det jag minns finns kvar inom mig och det brinner svagt. Kommer nog alltid vara så för allt jag har påminner mig om dig och det känns.

Det är lätt att va efterklok, lätt att se i backspegeln och skilja rätt från fel. Måste bara släppa dig, men i drömmen är det vi mot dom.
vi är lyckliga som små barn,men när jag vaknar är det tomt inombords. Vill bara somna om och vakna upp i min dröm ♥